Underskattat...
Snacka om att åka Bob är underskattat, åkte med Nemo efter skolan
& jag skrattade så jag kiknade.
Inte åkt på flera år så det märks verkligen vad man missat för något. Haha!
Idag känner jag mig iaf bättre, i humör & mående. Vilket är fantastiskt!
Man får ta dag för dag, och det hjälper att lätta på hjärtat. Även via en blogg.
Tycker jag fler ska göra, men var bara försiktig. Alla har inte med ditt privatliv att göra.
Från idag! :)
När ens barn...
Inte vet men känner. Det är det mest underbara som finns! ❤️
Tror jag ska ta tag i bloggandet igen, skulle nog va skönt att få skriva av sig.
Men ändå samtidigt vara privat. Dela med mig utav det som är minst jobbigt.
Men hålla mig inne utav det som inte ska röra andra, absolut dom jag inte känner.
Nu är det inte säkert att jag kommer börja blogga helt för det, för detta är en känsla
just nu att jag vill.
Vet inte hur många gånger jag nämnt att jag ska ta upp bloggandet igen.
Idag är en tung dag... Väldigt tung...
Vi har föresten varit förlovade i över 1 år nu ❤️
Tja tja bloggen
Här skrev man inte igår, känns som en evighet sist. Mycket har hänt på
senaste tiden, ena saken är att jag ska gifta mig till sommaren. Kan ni förstå
hur mycket jag längtar? Jag ska bli fru Selinder <3 Nemo & mina systrar Frida
& Felice ska få vara blomsterpojk & brudtärnor. Maten är fixad, även vart vi ska
va efter. Ringarna har vi kollat upp, men söker klänningen än. Svårt med allt som finns,
det är en del att tänka på. Kyrkligt bröllop blir det, i kapellet här uppe på bruket.
Datumet har jag inte gått ut med än, det får bli en överraskning tills inbjudningarna
skickas ut ;) (det sker i övrigt snart)
Fått nya vänner & förlorat vänner har även hänt. På både gott & ont. Mycket som ska
krävas tydligen för att se vad man beblandar sig mig. Men en av dom jag tappade trodde
jag aldrig skulle försvinna, har heller aldrig fått chansen att gå vidare i livet pgr av ett så
tragiskt & omoget slut från oss båda. Men kan man som person ta att "vänner" snackar
strunt om sambo, barn & djur men ändå stryka dom medhårs och inte vågar säga till så
säger det rätt mycket, men när man själv säger något som är endast mellan oss 2 så
gick det snabbt & lätt att kasta bort. Bra där.
Ska öppet även säga att jag går hos kurator, bland det bästa man kunnat gjort. Hon har
verkligen fått mig att öppna ögonen på helt andra sätt, hur man ska gå vidare i livet. Var
hos henne senast i fredags, och där gav hon mig så mycket att förstå & tänka på. Jag drar
på mig alldeles för mycket negativ energi, jag låter mig påverkas av vad andra säger. Säger
jag min åsikt, någon blir arg på mig så får jag ångest. Alltså ångest jag inte borde ha. Kuratorn
bad mig även skriva ett brev till personen jag älskade så högt, men aldrig skulle skicka vidare.
Utan då jag känner mig färdig med det, så ska det slängas. Jag har än under dessa 2 dagar
inte kunnat börja med brevet, jag vill inte gå vidare riktigt än. Jag vill inte släppa hon som fanns
där för mig i så många år. Men en dag, en dag.
Fortfarande inget nytt om krampfronten gällande min hand heller, men från ha krampat dagligen
så sker det 1-2 gånger i månaden nu ist. Fantastiskt.
Haaaadeeeee!
