Det kanske finns fler där ute?

Hej! Detta kommer nog bli världens längsta inlägg, men jag behöver seriöst hjälp och nån vänlig själ måste det finnas där ute.

Jag måste göra världens största sökning, någon som kanske kan ge mig ett riktigt svar vad som pågår/pågått med min kropp i flera år. Min neurolog läkare kan inte ens ge mig ett svar på vad det kan va för fel, och anstränger sig heller inte att ta reda på det via andra neurologer.

 

 

När jag va 20 blev jag gravid med min son, graviditeten funka hur fin fint som helst tills förlossningen startade. Hade hunnit öppna mig 7 cm och ungefär under 1h så hade VÄNSTER hand krampat, som ett senadrag fast i handen och ont gjorde det. Mins då jag satt i duschen med världens värkar att handen krampa om duschmunstycket och jag fick som slita loss den med höger hand. Dock inget jag uppfattade som nå större fel i att det blev så och bb personalen sa heller inget om det. Alla värden var bra. Enda jag behövt äta under graviditeten var järntabletter. Inge äggvita i urinen. Aldrig huvudvärk. Inga senadrag. Inte havandeskapsförgiftning. Bara svullen kropp utav all vätska då man gick gravid mitt under sommaren, min son Nemo föddes den 5/9-2006. Alltså problemfri graviditet fram tills förlossningen.

 

Hur som haver så då jag kommit ur duschen och stod med starka värkar mot evastödet så fick jag tillgång till lustgas, det va då det hände på andra inandningen. Jag kände hur vänster handen vred sig som att musklerna skulle vridas sönder i den , hur det börja myllra i ansiktet och hur ögonen rullade upp i huvudet. Ramla ihop och krampade rejält i 5 min ungefär innan det sluta. BB personalen kom inspringandes, kolla till bebisen i magen och ner på akuten fort som fan. Sövdes ner & det blev kejsarsnitt och ut kom en frisk pojke. Jag mins inget av detta alls. Vaknar upp ett par timmar senare, och inrullandes kom dom med en liten pojke i en bb-vagn. Jag fattade inget först, vadå jag var väll på förlossningen nyss? Helt chockad! Dom berätta vad det va som hänt och strax efter det började vänster hand krampa IGEN. Satt och pratade med min bästa vän då de startade. Den krampade till ett par gånger och sen POFF låg jag ännu i ett krampanfall i några minuter. Då fick jag somna för natten och vakna dagen efter, utan problem. Fick magnesium tabletter jag skulle äta eftersom dom sa att de var det de var brist på i kroppen & även ett eeg som inget visade. Och inga fler anfall kom heller. Efter 5 dagar fick vi åka hem från BB. 

 

Vintern 2008 hade jag en ny pojkvän som jag varit tillsammans med i ungefär 10 månader då jag blev gravid. Tog tidigt slut med pappan till Nemo, då Nemo va 3 månader flyttade jag pgr av många orsaker. Den 2:a april 2007 träffade jag den nya. Hur som haver så blev vi jätte lyckliga, Nemo skulle få ett syskon. Tills en morgon, då jag är i vecka 9. Så börjar handen krampa sådär konstigt igen, tänkte vad är det nu för fel?! Tog 1h så låg jag i ett rejält krampanfall i honoms säng och det blev ambulansen nästa till sjukhuset. Va fan var det som hänt nu?! Var det enda jag kunde tänka på. Inne på sjukhuset fick jag åter ett krampanfall. Fick ligga kvar på sjukhuset och inga fler anfall kom. Det gjordes eeg på mig i vaket tillstånd. Gjorde även ett i sömn. Magnetkameraröntgen på hjärnan. Och inget av dom visade nå avvikelser. Gjorde abort pgr av risken av fler anfall då ingen visste orsaken till dom. Antagligast att jag fått en sämre kramptröskel sen förlossningen med Nemo var det enda svaret jag fick och blev hemskickad med epilepsimedicin jag sket i att äta efter en stund. Ansåg inte att det var nått jag borde äta då jag inte har epilepsi. Dock ett problem jag haft sen dom anfallen så kan jag få som kramp i vänsterhanden då jag sover, aldrig i vaket tillstånd. Som ett senadrag som sagt. Gör ju ont och jag vaknar av det varje gång. Men det gav med sig och det blev inte ofta jag fick dom sedan. Dock alltid haft dessa kramper i vänster hand sen 2007. Kunde även få kramp i handen då jag festade, kunde krampa till 2-3 gånger sen bara sluta det. Aldrig fått ett krampanfall under fyllan.

 

Några år senare gjorde jag och den killen slut, träffade en ny helt underbar som jag är tillsammans med idag. Den 1/6-2013 blev det han och jag. 6 år efter mitt anfall med min förra. Jag och denna kille hade dejtat länge innan vi blev tillsammans, och då vi såväl blev tillsammans så blev jag gravid snabbt. Tänkte att nu kan inget gå fel, nu har så många år gått och kroppen borde ju ha läkt ihop sig. Ringde dock ändå neurologläkaren som fanns i Sollefteå och berättade läget, han skrev ut ep-medicin som jag skulle ta under graviditeten som en återgärd. Går iväg till apoteket den 3/7 för att hämta ut det, totalt slut och skulle inte komma in förens den 5/7 och det var inget att göra åt och kassörskan skämtade "Inte ska väll det va nån fara, nog klarar du dig i 2 dagar".  Den 5/7 fick jag ett krampanfall i sömnen, jag dock vakna till när anfallet startades av den smärtan den ger. Känner hur allt vrider sig i kroppen av ren och skär SMÄRTA (vänster hand känns alltid värst). Jag svimmar tillslut en bit in i anfallet av denna smärta. (Alltså det har varit såhär gällande alla krampanfall jag fått, känt varenda del av den innan jag svimmar av smärtan). Pojkvännen ringen ambulansen, och dom är snabbt på plats. Det tog 30 min innan dom fick kontakt med mig, dock mins jag ännu inget förens jag kommer ner till ambulansen och börjar kvickna till. Gråter hejdlöst. Jag ville verkligen inte detta, jag vill ju ha ett syskon till min son. Jag vill ju ha barn med personen jag älskar högt. Kommer in på sjukhuset, jag gråter än. Får träffa en läkare (han som jag har idag) som ger mig 5 min. Säger åt mig att börja äta lamictal och går sedan. Sen efter ett tag blev jag hemskickad. Jag är helt panikslagen, jag är ju ännu gravid. Jag vill fan inte ha fler anfall, dom gör så satans ont! Jag känner ju varenda liten jävla del av den innan jag svimmar av smärtan!!! Bestämmer mig för abort åter igen, 1 vecka senare efter anfallet gör jag det. Fy fan vad det var jobbigt, även för min älskade sambo. Fick dock bara ett anfall denna gång med honom, inte 2 som dom andra gångerna. Och var gravid i ungefär vecka 7 då detta anfall kom, dessutom på min mormors begravning så jag missade allt.

 

Har dock sedan dess ätit lamictal 100mg morgon & 100mg kväll. Men problemet är än idag till stor del varje natt får jag dom där kramperna i vänster hand som gör så ont. Jag får i princip aldrig sova ut pgr av det, och det blir ju inga anfall heller. Jag förstår inte vad det är för jävla fel på mig, inte min läkare heller. Gjort en till magnetkameraröntgen på hjärnan och nacken, visade inget såklart. Det kan väll för fan inte bara vara jag i hela världen som har dessa problem. Snälla, säg att det finns någon där ute som varit med om liknande eller känner nån som haft det. Och kan berätta hur den personen/personerna gjort för att slippa detta. Jag är helt förstörd dagligen, min pojkvän har inget eget barn. Och jag känner mig som världens sämsta människa som inte kan ge honom ett. Eller ja, gravid kan jag bli. Men inte behålla det pgr av alla risker då det inte finns svar på mina problem. Han pratar dock om adoption, men på nått sätt vill jag ändå få va gravid igen med ett biologiskt barn. Jag orkar inga ha så här längre. Jag hoppas verkligen på att nån finns där ute. Har ni nå frågor så ställ dom gärna. Har även hållt mig nykter sen anfallet den 5/7, rädd för att nu kanske dom även kan komma då jag dricker. Eller ja egentligen från den dagen jag fick veta att jag var gravid igen.
 
Mitt älskade barn <3
 
 

Kommentarer
Postat av: My

Hej! Fick höra talas om dig på Facebook. Skulle rekommendera dig att prova L.I.F.E system, frekvensmedicin. Man går till en alternativ terapeft som helt enkelt skannar igenom dig. Allt har sin egen unika frekvens (vitaminer, organ etc)Den ser allt o man kan inte ljuga för den ;) bl.a brister och obalanser i kroppen, både fysiskt o psykiskt. Jag har inte dina problem, men andra som sjukvården inte hittat. Vilket har varit fruktansvärt jobbigt för mig. Kom i kontakt med en kvinna som heter Angela Orsucci som håller på med detta. Hon håller till i Täby trakten (norr om Stockholm). Hon har en hemsida Awoc.nu där du han läsa lite om henne. Vet inte vart du bor... Men jag vet att hon utbildar andra i bl.a L.I.F.E system och kan kanske rekommendera någon där du bor. Det kostar endel, men värt varenda krona tycker jag. Själv bor jag i Småland och har fortsatt gå hos en kvinna som är utbildad av Angela, och även hon (Chippa Nelson) är otroligt bra.
Hoppas du inte tar illa vid dig av mitt inlägg. Vill dig bara väl. Det även finns andra lösningar som etc. homopati ( en trapeft som avläser dina ögon). Om jag var du skulle jag kontakta någon alternativ terapeft och berätta om dina problem.... Hoppas du får hjälp :) Med vänliga hälsningar My

Svar: Tack för tipset! :)
Perfect

2014-03-23 @ 19:01:05
Postat av: Madelene

Hej!!''
Läste precis detta inlägg och tänkte direkt Kan du inte söka hjälp på ett annat bättre sjukhus??Det måste ju finnas fler i Sverige som har detta problem som dig.

Hoppas allt löser sig för dig och att du till slut kan få ett litet syskon till Nemo =)

Svar: Jo min tanke är även att jag ska göra det, nere i uppsala då jag ska ner dit och operera bort min endometrios som ställt till med cystor i min mage. Be om att i samband med operationen få träffa en neurolog där. Tänkte att jag startar upp detta på fb och min blogg, se om det finns andra med samma problem. Som gör att jag ska veta vart jag ska söka mig åt för att få bästa hjälpen direkt. Detta är tyvärr nått jag hållt hårt i att ha velat berätta öppet då det är något som fått mig att må så dåligt länge. Men nån gång måste man ta tjuren i hornen.
Perfect

2014-03-23 @ 19:18:04
Postat av: Johanna

Hej.
Läste nyss din blogg ang dina anfall. Jag har ett ex som fick konstiga anfall och bara svimmade där han stod. Dock fick han i ga kramper men ändå ganska likvärdigt. Det kunde hända när som helst på dygnet och vi ringde ambulans ett antal gånger. Och alla undersökningar och prover visade att allt var normalt, fast det inte var det.
Tillslut så fick han en jätte bra läkare som hittade felet på honom. Han hade ett tag tidigare slagit i ryggen kraftigt och det var det som gjorde att han svimmade. Läkaren "knäckte" till ryggen på honom och alla problem försvann och han fortsatte att regelbundet gå till kiropraktor.
Det kan kanske va så att din son råkade trycka till nånting i ryggen när han låg i magen. Kan ju vara värt att kolla upp om det kan vara ryggen för ryggen kan ju ställa till mycket problem och göra att det verkar som att man är sjuk på något sätt fast det bara ryggen som fått stryk.
Hoppas verkligen att det löser sig för dig och att du snart får iordning på dina kramper och kan skaffa ett litet syskon till din son :)
Ta hand om dig!

Svar: Tack för kommentaren! :) Ska absolut söka mig vidare bland alla olika möjligheter. För en orsak finns det ju, men vad orsaken är är en gåta.
Perfect

2014-03-23 @ 20:48:51
URL: http://vrfamilj.blogg.se
Postat av: marie

Hejsan! Jag delade din blogg på FB i en grupp som heter "läka naturligt".
Ett svar var en tjej som beskrev ungefär samma sak som du har. Hon vet inte heller varför för hon blir inte tagen på allvar då alla tester visar ok.
Ett annat svar var en Näringsterapeut. Som kan kolla upp obalanser. Hon hade en bra rekommendation i Sthlm..vet inte var du bor? Kram!

2014-03-23 @ 21:58:21
Postat av: Mia

Hej
Såg detta inlägg på FB
Jag lever i dag med halvsidig nedsatt funktion av höger sida med oförklarliga kramper och extrem smärta !
För mig började det efter mitt första barn och jag fick då diagnos fibromyalgi ! Jag hade dock ej ep anfall då! Men kramper i arm och smärta i rygg och ben !
Under flera år har detta kommit och gått ! Jag har även haft extrem värk i huvudet ner i käke och ögon ! Som i dag orsakar migrän liknande kramper /hugg där jag kan svimma av pga smärta! Och fick då diagnos trigenemusneurologi!
Jag har i dag svårt att gå pga oförklarliga kramper i ben och arm!
Har nattliga kramper i ben och även armar!
Ökat har gjort X antal undersökningar men har ej fått svar på orsak till mina problem!
En läkare sa att neurologiska sjukdomar är inte utforskade och det finns sjukdomar i dag som ingen vet så mycket om!
Har även träffat några kvinnor som har haft liknande symptom som dig under graviditet och efter ! Men ingen av dem vet riktigt varför!
Jag har visserligen en lång sjukdoms historia detta är lite!
Men såg detta och ville ge dig en tanke!
Du är inte ensam ! Men våga kämpa på
MVH Mia

Svar: Tack för din långa kommentar! Googlade på dessa konstiga sjukdomar du beskrev men inget jag känner igen mig i alls :( Hoppas dock du får må bättre och slipper detta. Tycker oerhört synd om dig! Och jag blev nästan lite skrämt gällande det sistnämnda, är dom fortfarande fast vi är på 2014 helt inkompetenta gällande kroppens funktioner lutar detta inte åt nå bra håll för mig, allra helst då det "säkert" finns andra som måste ha alla dessa problem som jag har. Kan väll inte va helt ensam om detta :(
Perfect

2014-03-24 @ 00:21:02
Postat av: Sofie

Hej,

Har du gjort någon MR av ryggen? Tänker att det kan vara på sin plats annars, har en son som nyligen diagnostiserats med en sällsynt form av ryggmärgsmissbildning där hans centralkanal är vidgad i hela sin längd samt att han har två cystor i kanalen - jag en i bröstryggen o en i nedre thorakalryggen. Det innebär ökat tryck mot märgen o nervvävnad runtomkring vilket ger svåra nervsmärtor, känselbortfall, krampanfall I hans högra sida och diverse annat. Har du gjort EEG? Maila mig om du undrar ngt mer. Ha det bra!

2014-03-24 @ 09:20:06
Postat av: Therese

Hej!
Du passar jättebra i dina piercingar, men jag skulle rekommendera dig att ta ut dom. Jag hade en lärare som läst en kurs i bl a. akupunktur och hon rekommenderade mig att ta ut en av mina piercingar då de fungerar som en ständig akupunktur och i längden kan påverka olika nerver.

Svar: På riktigt? Det hade jag inte en aning om, men tycker själv det låter väldigt långsökt :/ Detta måste jag höra med min neurolog om. Tack iaf :)
Perfect

2014-03-24 @ 15:30:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback