Folk som känner mig vet att ÄRLIGHET är det viktigaste som finns i min närhet.

En lögn och mitt förtroende är som bortblåst. Jag lever alltid på hoppet, att hur

jobbigt det än är, hur mycket än ångesten kryper sig på så lägger jag mig på golvet

grinar en skvätt, sliter mig i håret och svär och sedan börjar jag sakta men säkert

bygga upp mig själv igen till en ännu starkare människa. Folk har trampat på mig

OM och OM igen, när dom gjort det och jag ramlat ihop och sedan börjar ta mig upp

på bena igen så får dom det 1000 gånger värre åter. Kommer ALDRIG backa för att

tala sanning då nån ber mig ljuga. Och säger jag nått då STÅR JAG FÖR DET!

 

Det är många gånger man har velat slå folk i bakhuvudet med nått hårt så dom ska

vakna och INSE vad fan dom håller på med. Har du gjort det, har du sagt det, säg

då som det är och förneka det inte. Vad är det att skämmas för? Gjort är gjort, bit i

det sura äpplet & le och va nöjd över ärligheten istället, det kommer man längre på och

dina vänner fortsätter finnas för dig. Och kan dom inte ta ärligheten så är dom då heller

inte dina vänner. Och snacka heller inte skit om personer, och då du sedan träffar på

dom så är ni "vänner", det är nått som är fuuuuuult. Då skrattar jag högt, galet pinsamt så

man nästan gör på sig.