:´(

Fick hem papprerna idag på avlivningen för Fluff, ögonen tårades =´(

hade jag kunnat gjort nått så han överlevt? Den frågan ställer jag om och om till mig sj hela tiden =( Känner mig krossad till tusen än. Och varje gång ja tittar på Frida tänker jag på när Fluff kom fram till henne och gjorde en finputtsning i hennes päls, han tog väl hand om henne....

Har avlivat en katt sen tidigare, hon hette Puff, hon avlivades för att hon pissade överallt o slutade inte med det, men där hade man hunnit förbereda sig för att hon skulle avlivas flera dagar innan, ja grät när hon försvann också, men för 1 dag, psykiskt tog det inte lika hårt... Men Fluff, 3 dagar har gått o det känns som att det fortfarande va idag han avlivades, allt kom så plötsligt, att egentligen inte få hinna säga farväl på ett bättre sätt än då han ligger på veterinär bordet nersövd, I HATE IT!!

Många tänker nog, "Men herre gud det är juh bara en katt", men fluff var då fan mkt mer än en katt, han var en familjemedlem som betyde mkt, en älskad vän <3 Förstår inte hur ja ska kunna släppa känslorna ja har i mig, dom är hemska.

Jag älskar & saknar dig Fluff, varje timme, minut & sekund <3

Förstår hur du känner dig!

Vi pratade ett tag om att göra oss av med Raistlin då han pissade överallt men vi lyckades att få honom att sluta! Men som jag grät bara av pratet! Raistlin är liksom inte bara en katt! utan en katt som tror han är en hund och som alltid kommer till en och kelar och myser när man som mest behöver det! Dagen Razzepazze (som jag kallar honom) går bort kommer jag vara så förstörd och säkerligen vara det i flera veckor efter!



Och dom som tycker "det är bara en katt" dom kan dra åt pipsvängen! Ett djur som man äger är mer än ett djur! Det är en familjemedlem! Som tar hand om en och man tar hand om den,