Supersize vs superskinny
att det är lika bra annars kommer jag nog draaaa ut på det.
Handlar om iaf sjuklig fetma och vara sjukligt smal.
Vad anser ni är värst?
Menar båda fallen är sjuka, hur man som person kan antingen äta
ihjäl sig eller svälta ihjäl sig. Båda har juh en dödsdom framför sig
hur man än vrider och vänder. Jag kan heller inte komma på vilken
av dessa som jag anser som värst? Jag har riktigt smala vänner och
kraftigare vänner, men ingen av dessa som jag är vän med har som
nått begär av att vara smal eller att vara överviktig, det är så dom
är födda. Men då man väljer att äta ihjäl sig eller svälta ihjäl sig tkr
jag är så obehagligt. Jag kan liksom inte sätta ord på vad jag känner
angående det egentligen. Sen t.ex. jag och min vikt, jag väger om
man kollar vad jag vägde sist i sommras 75kg, jag har medium
storlek på min överkropp och allt från M,L & XL på underkroppen
beroende på vad det är för klädesmärke. Jag kan inte påstå att det
är lätt för mig som är ganska normal i storlek att hitta kläder, för
alla kläder är verkligen så sjukt små i storlekar. Så antingen som
dagsläget visar ska man va super smal för att kunna ha alla kläder
eller så går man på big and proud butik. Det finns liksom inget mitt
i mellan. Men hur som haver. Vad anser ni om sjukt smala och vad
anser ni om sjukt feta personer?
Man ska vara nöjd med kroppen - det är det viktigaste!
Men om jag pratar om mig själv så skulle jag må skit om jag överstiger mina 53-55 kilon, jag är inte för smal heller, ingen undervikt. om jag skulle gå ner till 50 skulle jag inte vara för smal heller, men UNDER det skulle inte vara okej! och jag är 1.62 :)
och enligt mig är både fetma och anorexia lika farligt =/
Att det är jäkligt svårt överhuvudtaget, själv pendlar jag alltid fram och tillbaka, går till smak till tjock (enligt mig). Oavsett så tror jag precis som du säger, att vilket som så är det fel, och vilken som är värst är nog omöjligt att svara på.
Båda är lika farliga.
Däremot kan jag störa mig på de som faktiskt är vackert smala, inte sjukligt, men som ändå sitter och nyper sig i magen och klagar på att de behöver gå ner i vikt. Där tror jag att man måste ta sig en funderare på hur det egentligen står till. Visst oftast vill de bara ner i sina smaljeans igen, men vafaan, släng dom och sluta lev i det förgångna!
På samma sätt som när man som nu gått upp efter grav. och det verkar helt jäkla omöjligt att hitta motivationen till att börja trimma upp kroppen igen, jag är inte alls ute efter att gå ner i vikt, vikt är bara en ren siffra för mig, bryr mig inte om jag väger 150 eller 75, men jag vill ha en stark kropp, muskler som håller, en rygg som pallar med.
I know you do! Ska försöka komma mig för att fixa bilder, lite svårt bara när jag inte hittar laddaren till kameran. Har två batterier till den, men båda är urladdade xD
