fortsätter min historia idag ....

Ja som jag berättade i förra inlägget hade jag oförklariga kramper under och efter förlossningen som ser ut som ett starkt epilepsi anfall och dom sa att det va megnesiumbrist, MEN....

Jag och Jesper träffades vinter/våren-07m blev tillsammans den 2/4-07 då jag precis flyttat ifrån Andreas och fått min egna lägenhet uppe på bruket, nykär och allt var på topp förutom lite bråk med Andreas men allt löste sig till slut till nått bättre med honom....

När sensommaren kom så uteblev min mens, gjorde ett gravtest i min ensamhet uppe på bruket, det visade POSITIVT! Jag blev glad men ändå skräckslagen, skickade ett sms till Jesper som då var på jobbet. "Jag fick ett +" skrev jag, som svar fick jag "Vadå fick ett +", då svarade jag "Jag är gravid"....

Jesper kommer hem, vi pratar ut om det, jag ringde då min bästa väninna ännu engång för att ja behövde prata av mig lite, hon väntade sitt andra barn då och vi tyckte det va asroligt om vi skulle lyckas få en till samma år som den första. Jag & Jesper bestämde då för att behålla det lilla livet som låg där inuti min mage...

Senare sommar lite mer åt höst hållet så mådde jag fruktansvärt illa en dag, inget alls var på topp, tänkte att nu blir ja sjuk och febrig, orkar inte, det sista jag gjorde den kvällen va att spy sen somna i Jesper´s famn...

Vaknar morgonen efter, mår bättre tkr jag, jag & Jesper kliver upp och tar oss en rök sen går vi och sätter oss vid datorn och tittar runt lite, när ja börjar skriva på tangentbordet så kände jag att vänstra armen började bli stel och till slut krampa det till hårt i armen & handen, nej va fan är detta tänkte jag. Jesper tittar på mig och undrar vad som händer, det enda ja uttryckte mig va att han skulle ringa sin pappa fort och be honom att åka hem till oss och hämta magnesium men det hann han inte...

Jag lägger mig raklång i sängen och börjar krampa rejält, kommer ihåg att ja tänkte och trodde jag sa till Jesper "Jag svimmar" men jag hade aldrig sagt det, ligger och skakar, käken vrider sig totalt, nästan så den hoppar ur led, bena knyter sig mina armar dras upp mot mina bröst där dom fortsätter att krampa...

jesper ringer ambulansen, när han pratat klart med dom har ja slutat krampa, jag höll på i 5 min ungefär, ligger och andas jätte tungt, jesper står nervöst och väntar på ambulansen, när den kmr så blir jag väckt utav dom, jag fattar ingenting ännu engång över vad som hänt tills då ja vaknar till mer och känner att jag har ont i kroppen, det första min kropp gör då jag vaknar är att börja krampa i vänstra armen & handen IGEN...

Jag hoppar in i ambulansen, grinar av att det gör så ont i min hand då den krampar så hårt, ambulanskvinnan gör inget, ger mig inget kramplösande alls, väl framme på Sollefteå sjukhus så kmr läkare, tittar igenom mina papper och ser att det hänt förut, ger inte heller mig nått kramplösande, utan dom skickar in mig i ett rum med Jesper, jag ringer mamma säger att ja är på sjukhuset och att det hänt igen, hon blir alldeles upprörd och även jag, jag gråter. Då vi lagt på så får jag ett riktigt anfall igen, ligger och skakar och ja allt det ja skrev tidigare, efter nån minut är det över.

Vaknar upp efter att ha sovit ett par timmar, ligger i ett ensam litet rum med Jesper, hände det igen fråga jag och ja så var det, Jesper berättade att jag varit hemskt aggressiv (som ja då inte mins) och att dom ville ta ut mina piercingar runt munnen för att inte skada tändern, dom hade fått ut 1 av 3, den på sidan om min läpp som var ganska nytagen, då blev ja ganska sur då ja insåg att hålet hade hunnit läkt igen på bara nån timme.

Men jag mår bra, inga mer kramper bara jävligt ont i kroppen så det heter duga, helt slut, läkarna hade tagit en massa prover, visade INGEN magnesium brist, inga fel alls på mina värden, det blir EGG nästa dag.

(Glömde berätta att jag även gjorde ett EGG när jag låg på BB som inte visade nått fel på min hjärna)

Sa till läkarna att det har jag juh gjort förut men han sa att det kunde ha varit nått dom missat och att det behöves igen, jaja tänkte jag.

Den nya dagen kom, dom skickade ner mig till nervmottagningen och gjorde en till EGG, nån dag efter kom svaren och det visade ÄNNU engång att det var INGET, jag suckar och undrar vad det är för fel på mig.

Fick även göra ett ultraljug vaginalt där det visade sig 2 liv i min mage, jag väntade alltså tvillingar, jag blev totalt förvånad, även Jesper, helt otroligt, 2 små liv i min mage.

Nån dag senare gjorde vi ett till ultraljud för att se att allt såg rätt ut igen, då fanns det bara ett liv kvar, ena hade troligtsvis dött av mina kramper och försvunnit, va inte alls kul att höra. Läkarna rådde mig att göra abort för att kunna göra mer undersökningar på mig, kramperna kommer i samband med graviditeten min kom dom fram till, men vad som orsakde det hade dom ingen aning om...

Gjorde en abort, mådde hemskt dåligt, vi som hade planerat att få ha en liten till, att Nemo skulle få ett litet syskon, men det slutade med en drömm bara, allt krascha...

Nån vecka senare fick ja brev hem att ja skulle göra en magnetröntgen på hjärnan, åkte iväg till solle med min dåvarande killkompis (Jesper var hemma och jobbade), låg i den dära hemska tunneln i 1 timme, gillades inte alls! Provsvaren kom 1 vecka senare, och som jag sagt tidigare, ÄNNU EN GÅNG visade det INGET!

Då skulle jag få göra en EGG en gång till fast i sovande tillstånd, lättare att se om det är nått då, hade bara gjort i vaket tillstånd förut, INGENTING. Något less jag blev då alla prover visade att ja var fullt frisk. Helt sjukt ansåg jag.

Fick iaf epelipsi medicin utskrivet som ja tog ett tag, men ansåg att det behövs fan inte då ja inte har det. Kan även nu få kramper i handen som då släpper på engång, ja tror mer på att kroppen blir så påfrestad av graviditeten att den inte orkar och slår då av sig en stund för att få vila, att blodet i kroppen inte orkar cirkulera runt och att det gör då att hjärnan inte får tillräckligt med syre och jag får kramper. Då jag får kramp i vänster handen nu för tiden sker det typ 1-3gånger varnannan månad och det är för att jag sovit på armen så den är blodfattig, så genom mig själv tror jag det är det de handlar om...

Och jag och jesper SKA ha barn längre fram, det har vi besämmt! Men ja vill inte skada mig & barnet med kramper så läkarna får göra mer undersökningar på mig så jag slipp dom under graviditeten. Men det blir inte än på ett tag, herrn min måste ha ett jobb innan det är dags igen. Kan inte gå på honoms a-kassa som ger oss 5000kr i månaden och jag på föräldrapenning, måste ha en någorlunda stadig inkomst!

Så snälla, nu då ni läst detta fråga inte då jag & jesper ska ha barn, det är tungt nog det som hänt. Det kmr då jag och Jesper känner att det är dags,
inte för att nån annan vill!

Nu har ni allt fått höra mina historier, hoppas ni förstår.

Jag älskar min man & son av hela mitt hjärta <3

Kommentarer
Postat av: Elli Caramelli

Håller mina tummar blåa att dom finner ett svar snart.. ;)

2010-01-13 @ 19:10:02
URL: http://bellan85.blogg.se/
Postat av: karin

Det gick inte att läsa utan att tårarna kom.. gropen i halsen och förvtivlan för er. fy fan!!!

Bara säga till om du vill prata!

2010-01-14 @ 14:10:09
Postat av: Veronica

OJ vilken historia. STARKT av dig att berätta den... Verkligen starkt. Kan inte varit lätt att skriva ner allt.

Hoppas dom snart finner nåt svar på dina kramper så att ni såsmåningom kan få en liten.

Kramar Veronica E

2010-01-14 @ 23:20:18
URL: http://verplupp.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback