Love

Och där satt den som ett smäck, älskar den! ÄNTLIGEN har jag min leopard & lite
av mönstret, nu ska resten fyllas på med leopardmönster. Troligtsvis hela armen! :D
 
 
 
 
 
 


Tog ett tag och fixa

Tänkte ändra för längesedan här på bloggen, eller ja, längesedan är det ju inte. Men för någon
vecka sedan. Mycket man kunde uppdatera här på bloggen. Nu är det gjort iaf.
 
Nu är man iaf gift, och livet är rätt så jävla bra. Har tatuerat mig för någon vecka, en lovebird tillsammans
med Tobias. Jag har en grön på min hand, han har en lila på sin. Dom sitter på samma pinne då man
håller händerna mot varandra. Ska även tatuera mig imorgon, vad som blir då är en överraskning. 
 
Tillbaka till min & Tobias dag, den blev så fruktansvärt lyckad! Fanns dock endel man blev besviken på
men det är strunt samma nu. Skakade som ett asplöv påväg in till kyrkan, men tror fan syrran Frida var
mest nervös. Hon var ena tärnan & hade lust att springa iväg från alltihopa. Vi har några fantastiska bilder från
bröllopet jag tänkte lägga upp, enjoy! Tobias tappade bort mitt fullständiga namn i kyrkan med, då han 
skulle upprepa det efter prästen, prästen- "Mikaela Ulla Anita Hellman" tobias- "Mikaela....?..." och både
prästen & min mamma ropade Ulla. Haha! Stackarn var så nervös. Festen efter var även helt fantastisk
och SÅÅÅÅÅ lyckad! Nu är allt över, man önskar man fick uppleva dagen flera gånger om. Fick även träffa 
farmor, hon som jag inte träffat på 10 år minst. Magiskt ögonblick! Amanda höll ett tal, även så min mamma
& pappa. Sen även min man Tobias höll ett väldigt vackert tal. Vi firar i övrigt att vi varit gifta 1 månad
nu också. 
 
Har gått vidare i livet från mycket strunt, endel har varit totalt onödiga saker att ens bry sig om. Men
endel har tärt jävligt hårt på psyket. Saknanden gör ont, men man kan lära sig leva med den. Dock är
det sjukt hur ensam man kan vara, om vissa känslor. 
 
Jag & Amanda har kommit varandra väldigt nära, vi har haft det riktigt jävla åt helvete vänskapligt och varit
så arg & smutskastat varandra så rejält. Men efter har vänskapen bara blivit bättre och bättre. Bland dom 
bästa jag haft, helt enkelt. Väldigt lika, lika bränd innanför pannbenet. Säger väll det mesta? Jag & Amanda
är ett praktiskt exempel på att kärlek börjar med bråk. Haha! Sen hennes son Kingston är mitt lilla extra
hjärta. Älskade Mikaelas Kingelikong. 
 
Nä, nu får det räcka. Lär inte skriva här på ett par månader till. Men tänkte ni är värd en uppdatering
ni som fortfarande är här och läser varje dag än.
 
JUST JA, jag har för fan fyllt 30 år nu med! ÅNGEST!
 
 
 
 
 


Underskattat...

Snacka om att åka Bob är underskattat, åkte med Nemo efter skolan 
& jag skrattade så jag kiknade. 
Inte åkt på flera år så det märks verkligen vad man missat för något. Haha! 
 
Idag känner jag mig iaf bättre, i humör & mående. Vilket är fantastiskt! 
Man får ta dag för dag, och det hjälper att lätta på hjärtat. Även via en blogg.
Tycker jag fler ska göra, men var bara försiktig. Alla har inte med ditt privatliv att göra.
 
Från idag! :)
 
 
 
 


När ens barn...

Inte vet men känner. Det är det mest underbara som finns! ❤️
 
Tror jag ska ta tag i bloggandet igen, skulle nog va skönt att få skriva av sig.
Men ändå samtidigt vara privat. Dela med mig utav det som är minst jobbigt.
Men hålla mig inne utav det som inte ska röra andra, absolut dom jag inte känner.
Nu är det inte säkert att jag kommer börja blogga helt för det, för detta är en känsla
just nu att jag vill. 
Vet inte hur många gånger jag nämnt att jag ska ta upp bloggandet igen.
 
Idag är en tung dag... Väldigt tung...
 
Vi har föresten varit förlovade i över 1 år nu ❤️
 
 


Tja tja bloggen

Här skrev man inte igår, känns som en evighet sist. Mycket har hänt på
senaste tiden, ena saken är att jag ska gifta mig till sommaren. Kan ni förstå
hur mycket jag längtar? Jag ska bli fru Selinder <3 Nemo & mina systrar Frida
& Felice ska få vara blomsterpojk & brudtärnor. Maten är fixad, även vart vi ska
va efter. Ringarna har vi kollat upp, men söker klänningen än. Svårt med allt som finns,
det är en del att tänka på. Kyrkligt bröllop blir det, i kapellet här uppe på bruket.
Datumet har jag inte gått ut med än, det får bli en överraskning tills inbjudningarna
skickas ut ;) (det sker i övrigt snart)
 
Fått nya vänner & förlorat vänner har även hänt. På både gott & ont. Mycket som ska
krävas tydligen för att se vad man beblandar sig mig. Men en av dom jag tappade trodde
jag aldrig skulle försvinna, har heller aldrig fått chansen att gå vidare i livet pgr av ett så
tragiskt & omoget slut från oss båda. Men kan man som person ta att "vänner" snackar
strunt om sambo, barn & djur men ändå stryka dom medhårs och inte vågar säga till så
säger det rätt mycket, men när man själv säger något som är endast mellan oss 2 så
gick det snabbt & lätt att kasta bort. Bra där.
 
Ska öppet även säga att jag går hos kurator, bland det bästa man kunnat gjort. Hon har
verkligen fått mig att öppna ögonen på helt andra sätt, hur man ska gå vidare i livet. Var
hos henne senast i fredags, och där gav hon mig så mycket att förstå & tänka på. Jag drar
på mig alldeles för mycket negativ energi, jag låter mig påverkas av vad andra säger. Säger
jag min åsikt, någon blir arg på mig så får jag ångest. Alltså ångest jag inte borde ha. Kuratorn
bad mig även skriva ett brev till personen jag älskade så högt, men aldrig skulle skicka vidare.
Utan då jag känner mig färdig med det, så ska det slängas. Jag har än under dessa 2 dagar
inte kunnat börja med brevet, jag vill inte gå vidare riktigt än. Jag vill inte släppa hon som fanns
där för mig i så många år. Men en dag, en dag.
 
Fortfarande inget nytt om krampfronten gällande min hand heller, men från ha krampat dagligen
så sker det 1-2 gånger i månaden nu ist. Fantastiskt.
 
Haaaadeeeee!
 
 
 
 


Tankar & känslor

Ni som inte hunnit läsa min blogg, och blivit länkad till den så är det inlägget under detta
där jag söker all hjälp jag kan få. Ni som läser får gärna dela min blogg vidare, med en länk
till just det blogginlägget.
 
Länk att kopiera : http://mikkanhellman.blogg.se/2014/march/det-kanske-finns-fler-dar-ute.html#comment
 
Det är ju helt underbart och se hur många unika besökare jag fått tack vare ER! Att ni har
delat min länk betyder oerhört mycket. Har fått många tips på olika saker som det "kanske" kan
va, men tyvärr ingen än så länge som kunnat säga att dom lever i samma situation som jag. Jag
hoppas att det kommer en fullträff snart, att kanske en neurolog råkar trilla in på min sida. Som är
extremt duktig på det han/hon gör och kan ta konakt med mig. Eller att kanske ni känner någon
sån vän, eller har en släktning som är neurolog. Jag ska självklart själv söka mig vidare i hela
Svergie nu, jag kan inte gå och leva i ett helvete och inte vilja prata vidare om det. Har varit otroligt
jobbigt för mig att bara dela med mig av detta, många som inte vetat om hur det sett ut eller hur
allvarligt det faktiskt varit/är. Hur mitt mående är riktigt åt helvete, och hur ångesten ständigt lever
på mina axlar.
 
Det värsta är väll att ständigt bli påmind av detta, med krampen i alltid vänster hand. Alltså måste
höger hjärnhalva vara påverkad. Har legat och funderat mycket igår kväll, tänkt på allt möjligt gällande
detta. Ungefär 9 månader innan Nemo kom, han måste ha varit runt 2-3 veckor gammal i min mage
och alltså inget jag visste om. Så var jag med om en bilolycka med honoms pappa, där vi for av vägen
rakt in i en bergvägg. Jag slog bakhuvudet hårt in i bälteshållaren som lossna av trycket, spräckte skinnet
i bakhuvudet men tack gode gud inte skallbenet. Blödde extremt mycket och fick sy. Det som är konstigt
gällande det är att bulan finns än idag kvar där, som en utbucknad i bakhuvudet under håret. Har pratat
med min läkare om det, och det ska inte va en bidragande effekt enligt honom till hur läget ser ut idag.
Men man kan inte låta bli och fundera då det är på höger sida av skallen, och en bula på 2cm.
 
Lever med avdomningar i vänster hand och vänster ben från knäet, det går upp och ner hur mycket jag
känner för varje dag. Ena dagen kan det kännas okej, och andra känns det nästan som att jag måste
tänka på hur jag ska gå eller ta saker. Har självklart gjort en undersökning och väntar på svar gällande den,
gjorde undersökningen för 2 veckor sedan.
 
Det som stör mig så otroligt mycket om man bortser från att kanske inte kunna skaffa ett syskon åt Nemo, är
att inte kunna leva som alla andra. Inte kunna gå ut och roa mig med en go öl eller nått. Ta ett vinglas till en
go middag. Levt nykter nu i snart 1år!!! Helt galet. Jag känner mig fängslad i en kropp jag inte vill leva i, hur
den tillåter mig att inte få leva det liv jag faktiskt är värd att få leva.
 
Att se andra vara gravid är en tyngd för mig, såklart glädjs jag av eran lycka. Men blir mer olycklig över
hur min kropp funkar. Att se alla dessa underbart söta bebisar, att själv sitta och fundera "Hur skulle min
& Tobbes unge sett ut/se ut". Nått man kanske aldrig kan få ett svar på. Eller så kommer en ängel sänt
från ovan med ett svar man aldrig trodde skulle finnas. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det finns
nån där ute som kan hjälpa mig, jag kan väll ändå inte va ensammast i hela världen gällande detta? :(
 
Gravid med min son, 2 dagar innan förlossningen helt ovetandes vad jag skulle gå igenom. Och Nemo
11 dagar gammal på andra. <3


Titta alla unika besökare jag fick igår. Helt fantastiskt hur många som faktiskt läste min blogg!
 
 
 
 
 


Det kanske finns fler där ute?

Hej! Detta kommer nog bli världens längsta inlägg, men jag behöver seriöst hjälp och nån vänlig själ måste det finnas där ute.

Jag måste göra världens största sökning, någon som kanske kan ge mig ett riktigt svar vad som pågår/pågått med min kropp i flera år. Min neurolog läkare kan inte ens ge mig ett svar på vad det kan va för fel, och anstränger sig heller inte att ta reda på det via andra neurologer.

 

 

När jag va 20 blev jag gravid med min son, graviditeten funka hur fin fint som helst tills förlossningen startade. Hade hunnit öppna mig 7 cm och ungefär under 1h så hade VÄNSTER hand krampat, som ett senadrag fast i handen och ont gjorde det. Mins då jag satt i duschen med världens värkar att handen krampa om duschmunstycket och jag fick som slita loss den med höger hand. Dock inget jag uppfattade som nå större fel i att det blev så och bb personalen sa heller inget om det. Alla värden var bra. Enda jag behövt äta under graviditeten var järntabletter. Inge äggvita i urinen. Aldrig huvudvärk. Inga senadrag. Inte havandeskapsförgiftning. Bara svullen kropp utav all vätska då man gick gravid mitt under sommaren, min son Nemo föddes den 5/9-2006. Alltså problemfri graviditet fram tills förlossningen.

 

Hur som haver så då jag kommit ur duschen och stod med starka värkar mot evastödet så fick jag tillgång till lustgas, det va då det hände på andra inandningen. Jag kände hur vänster handen vred sig som att musklerna skulle vridas sönder i den , hur det börja myllra i ansiktet och hur ögonen rullade upp i huvudet. Ramla ihop och krampade rejält i 5 min ungefär innan det sluta. BB personalen kom inspringandes, kolla till bebisen i magen och ner på akuten fort som fan. Sövdes ner & det blev kejsarsnitt och ut kom en frisk pojke. Jag mins inget av detta alls. Vaknar upp ett par timmar senare, och inrullandes kom dom med en liten pojke i en bb-vagn. Jag fattade inget först, vadå jag var väll på förlossningen nyss? Helt chockad! Dom berätta vad det va som hänt och strax efter det började vänster hand krampa IGEN. Satt och pratade med min bästa vän då de startade. Den krampade till ett par gånger och sen POFF låg jag ännu i ett krampanfall i några minuter. Då fick jag somna för natten och vakna dagen efter, utan problem. Fick magnesium tabletter jag skulle äta eftersom dom sa att de var det de var brist på i kroppen & även ett eeg som inget visade. Och inga fler anfall kom heller. Efter 5 dagar fick vi åka hem från BB. 

 

Vintern 2008 hade jag en ny pojkvän som jag varit tillsammans med i ungefär 10 månader då jag blev gravid. Tog tidigt slut med pappan till Nemo, då Nemo va 3 månader flyttade jag pgr av många orsaker. Den 2:a april 2007 träffade jag den nya. Hur som haver så blev vi jätte lyckliga, Nemo skulle få ett syskon. Tills en morgon, då jag är i vecka 9. Så börjar handen krampa sådär konstigt igen, tänkte vad är det nu för fel?! Tog 1h så låg jag i ett rejält krampanfall i honoms säng och det blev ambulansen nästa till sjukhuset. Va fan var det som hänt nu?! Var det enda jag kunde tänka på. Inne på sjukhuset fick jag åter ett krampanfall. Fick ligga kvar på sjukhuset och inga fler anfall kom. Det gjordes eeg på mig i vaket tillstånd. Gjorde även ett i sömn. Magnetkameraröntgen på hjärnan. Och inget av dom visade nå avvikelser. Gjorde abort pgr av risken av fler anfall då ingen visste orsaken till dom. Antagligast att jag fått en sämre kramptröskel sen förlossningen med Nemo var det enda svaret jag fick och blev hemskickad med epilepsimedicin jag sket i att äta efter en stund. Ansåg inte att det var nått jag borde äta då jag inte har epilepsi. Dock ett problem jag haft sen dom anfallen så kan jag få som kramp i vänsterhanden då jag sover, aldrig i vaket tillstånd. Som ett senadrag som sagt. Gör ju ont och jag vaknar av det varje gång. Men det gav med sig och det blev inte ofta jag fick dom sedan. Dock alltid haft dessa kramper i vänster hand sen 2007. Kunde även få kramp i handen då jag festade, kunde krampa till 2-3 gånger sen bara sluta det. Aldrig fått ett krampanfall under fyllan.

 

Några år senare gjorde jag och den killen slut, träffade en ny helt underbar som jag är tillsammans med idag. Den 1/6-2013 blev det han och jag. 6 år efter mitt anfall med min förra. Jag och denna kille hade dejtat länge innan vi blev tillsammans, och då vi såväl blev tillsammans så blev jag gravid snabbt. Tänkte att nu kan inget gå fel, nu har så många år gått och kroppen borde ju ha läkt ihop sig. Ringde dock ändå neurologläkaren som fanns i Sollefteå och berättade läget, han skrev ut ep-medicin som jag skulle ta under graviditeten som en återgärd. Går iväg till apoteket den 3/7 för att hämta ut det, totalt slut och skulle inte komma in förens den 5/7 och det var inget att göra åt och kassörskan skämtade "Inte ska väll det va nån fara, nog klarar du dig i 2 dagar".  Den 5/7 fick jag ett krampanfall i sömnen, jag dock vakna till när anfallet startades av den smärtan den ger. Känner hur allt vrider sig i kroppen av ren och skär SMÄRTA (vänster hand känns alltid värst). Jag svimmar tillslut en bit in i anfallet av denna smärta. (Alltså det har varit såhär gällande alla krampanfall jag fått, känt varenda del av den innan jag svimmar av smärtan). Pojkvännen ringen ambulansen, och dom är snabbt på plats. Det tog 30 min innan dom fick kontakt med mig, dock mins jag ännu inget förens jag kommer ner till ambulansen och börjar kvickna till. Gråter hejdlöst. Jag ville verkligen inte detta, jag vill ju ha ett syskon till min son. Jag vill ju ha barn med personen jag älskar högt. Kommer in på sjukhuset, jag gråter än. Får träffa en läkare (han som jag har idag) som ger mig 5 min. Säger åt mig att börja äta lamictal och går sedan. Sen efter ett tag blev jag hemskickad. Jag är helt panikslagen, jag är ju ännu gravid. Jag vill fan inte ha fler anfall, dom gör så satans ont! Jag känner ju varenda liten jävla del av den innan jag svimmar av smärtan!!! Bestämmer mig för abort åter igen, 1 vecka senare efter anfallet gör jag det. Fy fan vad det var jobbigt, även för min älskade sambo. Fick dock bara ett anfall denna gång med honom, inte 2 som dom andra gångerna. Och var gravid i ungefär vecka 7 då detta anfall kom, dessutom på min mormors begravning så jag missade allt.

 

Har dock sedan dess ätit lamictal 100mg morgon & 100mg kväll. Men problemet är än idag till stor del varje natt får jag dom där kramperna i vänster hand som gör så ont. Jag får i princip aldrig sova ut pgr av det, och det blir ju inga anfall heller. Jag förstår inte vad det är för jävla fel på mig, inte min läkare heller. Gjort en till magnetkameraröntgen på hjärnan och nacken, visade inget såklart. Det kan väll för fan inte bara vara jag i hela världen som har dessa problem. Snälla, säg att det finns någon där ute som varit med om liknande eller känner nån som haft det. Och kan berätta hur den personen/personerna gjort för att slippa detta. Jag är helt förstörd dagligen, min pojkvän har inget eget barn. Och jag känner mig som världens sämsta människa som inte kan ge honom ett. Eller ja, gravid kan jag bli. Men inte behålla det pgr av alla risker då det inte finns svar på mina problem. Han pratar dock om adoption, men på nått sätt vill jag ändå få va gravid igen med ett biologiskt barn. Jag orkar inga ha så här längre. Jag hoppas verkligen på att nån finns där ute. Har ni nå frågor så ställ dom gärna. Har även hållt mig nykter sen anfallet den 5/7, rädd för att nu kanske dom även kan komma då jag dricker. Eller ja egentligen från den dagen jag fick veta att jag var gravid igen.
 
Mitt älskade barn <3
 
 


Fjärilar!

Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner för Tobias, hur fjärilarna ständigt flyger runt i magen bara av tanken på honom. Att man fann honom igen på den där blå/vita sidan (fb) och sedan var man fast, fast föralltid. Kär i första ögonkastet! Aldrig haft en sån underbar pojkvän som honom, aldrig känt på detta vis för någon annan som jag gör för honom. Skulle inte vilja leva en dag utan honom. Och vilka uppoffringar han gör för mig, sånt jag självklart inte kan göra nått åt (som jag tänkt skriva om i ett annat inlägg nån dag). Gud vad jag älskar denna människa! ❤️ 






Oj då!

Nämen så härligt att se att jag fick så många som läste min blogg igår, kan nog bero på vad inlägget handlade om med förstås. Och nog är första delen av förra inlägget SJUKT alltid ;) 

I övrigt sitt man på jobbet och är tjock (känns det som). Gäspar och har nervryck i höger öga för 3:e dagen, tror det beror på flätorna som sitter jäääävligt hårt. Men det blir ju mindre och mindre för varje dag så ;) 

Nemo fick följa med mig på jobbet imorse en stund tills Johannes hade vaknat, då kunde han springa dit och va med honom tills jag slutat på jobbet. Jobbar förstås på brukets förskola ;) och det är 4(!!!) barn här idag till lunch, KUL! Känns ju som ett evighetspass fast man bara jobbar 5h -_- imorgon följer han med Tobias, är det sportlov så är det. Då får han följa med oss istället då jag bara jobbar 2 dagar denna vecka. 

Idag blev dock inte inlägget lika spännande. Men alltid nått ;) 





Rätt så skönt

Snacka om att man gjort av med många negativa människor den senaste tiden, och bättre har jag då aldrig mått. Hur man tillslut inser vilka energitjuvar som finns runt varje hörn på ett eller annat sätt. Sen är det ännu bättre att man ska bli av med en hyckleri kärring söder ut, det var väll dags! En människa som går och är otrogen mot en person flera gånger, blir gravid med en av dom hon varit otrogen med och TROR PÅ FULLASTE ALLVAR att den andra parten ska ta hand om henne och bebisen hon bär på?! Vad har man då för jävla fel i huvudet, det ställer jag mig om och om igen. Sen dessutom att personen hon blivit gravid med inte alls får veta om det, ja du, där fattas det ett och annat. 
 
Nog om det, här lever vi och frodas så bra att man hoppas glädjeskutt varje dag. Att man fått träffa världens bästa pojkvän är för mig så underbart, har nu varit tillsammans i strax över 9 månader och varit förlovad i strax över 2. Tack för att du finns Tobias!!! Skulle gå sönder totalt in och ut om han lämnade mig. ❤️ 
 
Har även fixat flätorna på sidorna om huvudet igen, så jävla snyggt! Slipper dom långa sidecutsen stå rakt ut så man ser ut som en svamp. Tur det finns spray. Men dom växer, och endel av det går att få upp i hästsvansen! Woho! Världens finaste Maria som gjort flätorna på mig! :) 
 
Nemo växer och gror han med, 7,5 år nu. Och otroligt vacker som alltid! Grabben vill ha långt hår, en period han hamnat i. Och nog har det blivit långt, igår var han och toppade håret så det ska växa bättre :) mamma & Tobias gofis! ❤️ 
 
En annan har nu tränat i 2,5 månad, riktigt kul att få bygga styrka i denna slappa kropp med. Och det märks hur mycket starkare man blir. Har även fått med mig min älskade mamma på spåret, så alltid hon och jag som går och tränar tillsammans. 
 
Nä nu får det räcka för denna gång, galet nöjd över livet iaf! :) 
 
 
 
 




Förlovad

Jag sa JA till min man då ha frågade, ingen är mer lycklig än jag!
 
Darling, you know i love you to the end of time <3
 
 


Bär ditt barn som den sista droppen vatten ❤️

Mamma älskar dig Nemo, min ovärdeliga skatt! ❤️


Längesedan man bloggade nu, har hänt massa saker. Bara less på bloggen och att blogga. Dock gillar jag att läsa på endel men få bloggar än. Julen var helt okej, mormor saknades väldigt mycket. Julen är inte som förr då den alltid var i väja hos mormor och morfar, i år blev den hos min moster. Nog för att det va bra med, men då vanan är nått helt annat blir det bara konstigt. Men tackar ändå moster för en mysig jul! Snart är det nyår med, händer massa spännande då. Längtar en hel del faktiskt! Se alla raketer poffa på den mörka himmelen, fantastiskt. Nä nu ska jag pussa på mina 2 skatter, och mysa med mina 3 fyrbenta djur ❤️







Snart...

Ja nu är vi snart inne i december, som då innebär snart julpyntning. Jag längtar!
Händer en massa saker framöver, och som jag längtar. Lyckan är total!
 
Annars händer det inte så mycket alls utöver det, livet lekar sakta på med min lilla familj. Vikarierat
på skarpåkerskolan i köket nu i 2 veckor, imorgon går jag in på 3:e veckan. Trivs som fina
fisken där, sjukt söta ungar & super snäll personal där. Man får sig nå skratt om dagen.
 
Vill att det ska komma lite snö så kvällarna inte är så satans mörka, och max -5 hela vintern
skulle sitta som ett smäck. Men då snön kommer så lär det bli flera meter och -30 som vanligt.
 
Forever yours, forever mine, forever ours ❤
 
Bwahahaha, älskar denna bild!
 
 
 
 


Undra vilka...

Funderar lite på vilka som besöker min blogg dagligen trots att jag inte skrivit något.
Några stalkers kanske ;) Livet är så bra som det kan just nu, eller ja problem finns det
alltid. Men det blir vad man gör det till. Har äntligen lyckats töja upp höger öra 18mm nu
också, tog ett tag men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger man ;)
 
Har världens julkänslor fast det inte finns en snöflinga ute på backen, längtar verkligen tills
man får fira jul med Tobias & Nemo. Eller ja Nemo kommer jag ha en stund på julaftons
morgonen innan han åker till sin pappa :/ Tur man har Tobbe iaf.
 
Föresten så har jag heller inte berättat att vi flyttat, till en ny lägenhet uppe på bruket. Och
gud så nöjda vi är över vårat hem nu, kunde inte ha blivit bättre. 
 
Har även fått mormor & morfars gamla tvättmaskin, så super nöjd! Slipper man tvättstugan.
Har även en ny liten familjemedlem som heter Bibbi, en svart liten kattflicka :)
 
Nemo är i övrigt 1.22 lång & väger 24,5kg, börjar bli riktigt stor nu min lilla stjärna! Kan inte
förstå att han är 7 år, 7ÅR!!!! Han va nyss nyfödd liten pojke på 50cm & vägde 3440g.
MAMMAS FINA!
 

Kör på lite bilder nu också :)
 
 
 
 
 
 
 
 


Tjejkväll

Minsta syrran har fyllt 15 år, så jag och mellan syrran har fixat hennes smink & hår idag
på våran "tjejkväll". Nu blir det snart film och massa gotta. 
 
Systrarna SNYGG!
 
 


Trodde det va omöjligt..

(Såklart har blogg.se problem med att lägga all text i mitten då -_-)

När man går in på Nemos rum, och möts av skratt och nöjdsamhet utav dess like mellanNemo och Tobias, så slår mitt hjärta miljontals volter samtidigt. Hade en stund gett upp hoppetom att kunna finna nån som tog Nemo som sin egen som Jesper gjorde då jag var med honom.
Men helt plötsligt dyker denna fantastiska karl upp, mitt framför mig på dator skärmen. Och jag
kunde bara inte låta bli och lägga till honom som vän på facebook. Sen den dagen har det typ
varit VI, bara vi. Mellandagarna i jul, där dök min stjärna upp. Lyste upp mina mörka kvällar.
Gått igenom så mycket tillsammans som håller oss så starka, och vi har enorma framtidsplaner
tillsammans. Snart varit tillsammans offentligt i 4 månader, men man kan säga mer 9 månader
tillsammans. För då vi fann varandra fanns inga andra, bara vi, han & jag. Och då denna fina
människa även talar om att han älskar min son till både mig & till Nemo så blir man alldeles tårögd.

Tobias Selinder, du är det bästa som någonsin kunna hända mig! Dig vill jag leva FÖREVIGT med.❤

Lookin' in your eyes
I see a paradise
This world that I found
Is to good to be true

Standin' here beside you
Want so much to give you
This love in my heart
And I'm feelin' for you

Let them say we're crazy
I don't care about that
Put your hand in my hand
Baby dont ever look back

Let the world around us
Just fall apart
Baby we can make it
If we're heart to heart

Chorus:
And we can build this dream together
Standing strong forever
Nothing's gonna stop us now
And if this world runs out of lovers
We'll still have each other
Nothing's gonna stop us
Nothing's gonna stop us now

I'm so glad I found you
I'm not gonna lose you
What ever it takes
I will stay here with you
Take it to the good times
See it trough the bad times
Whatever it takes that's what I'm gonna do

Let them say we're crazy what do they know
Put your arms around me baby don't ever let go

Let the world around us just fall apart
Baby we can make it if we're heart to heart

Chorus

All that i need is you
All that I ever need
And all that I want to do
Is hold you forever
Ever and ever



Liten bildbomb

 
 
 
Delar med mig att heta moi och mina fantastiska favoriter i mitt liv.
Plus att jag även börjat töja höger öra, uppe i 14mm nu. Ska upp till 18mm som
syns på bilden längst ner till höger.
 
 
 
 


Vet inte ens vad jag borde skriva som rubrik

Hej hej kan vi väll börja med, va ett tag sedan nu. Livet har levt så jävla hårt med mig år 2013, aldrig varit med om nå värre år. Jag är dock evigt tacksam över att jag har världens bästa pojkvän, och världens bästa son. Även fina vänner och familj. Det kan bara bli bättre, eller hur är det man brukar säga? Ibland tror jag fan inte det.

Det finns idioter till allt som bara inte kan ge fan i en och aldrig låter en vara, dom lär sig heller inte. Sirap till hjärna.

Har iaf varit ute och jobbat en hel del nu, det är ju skönt. Även fast man ibland velat lägga sig ner och dö vissa dagar, dock nått jag inte tillåter mig att göra. Sitter just nu på brukets förskola och tar det lugnt innan jag ska ta och börja med matlagningen, ett helt okej ställe att jobba på. Här skulle man varit anställd. Perfekta arbetstider.

Det va de jag hade att dela med mig utav denna gång. Hoppas ni alla andra mår bra! Puss!

Jag älskar er, mer än vad ord räcker till!



BAAAM

Fan vad jag är bra, varit rökfri sen 5 dagar tillbaka! :D Visst får jag abstitens, eller ja så farligt
är det ändå faktiskt inte. Men på morgonen hade det varit gott med en cigg till kaffet, men NEJ.
Lovade mig sj att då mormor dör så ska jag snabbt sluta röka, och nå fan har ja fixat biffen än
så länge. Hoppas mormor ser hur duktig jag är <3 Jag är iaf stolt över mig sj, verkligen :)
 
 


Jomensåatt

 
I LOVE YOU
bloglovin







Om mig:
Mitt namn är då Mikaela och är nyfyllda 30 år, tillsammans med Tobias sedan den 1/6-13, förlovade 1/1-14 & gifta 4/7-15. Har en son med namnet Nemo på 9 år, har även 3 katter Bibbi, Vanja & Sally, 1 fisk, & 1 kanin Loke. Bor i skithålan Kramfors.

Civilstatus:
Gift ❤


Om denna blogg:
Skrivs det bara en massa skit i, så fort en tanke kommer upp om nått jag kan skriva om dyker det upp här oftast. Helt jävla värdelös.

Handlar även om:
Motgångar i mitt liv som panikångest och att jag kanske aldrig kan skaffa ett syskon åt Nemo pgr av en osynlig sjukdom som jag har. Dock nått jag tänker kämpa för att få. Fråga om ni är nyfikna.

Sånt som gillas:
Son & Pojkvän, Piercingar, skor & tatueringar. Äger x antal skor, älskar piercingar, har 2st 18mm töjningar i öronen, 2 "i" örat, båda bröstvårtorna, 2intima, tungan, ögonbrynet, 2 i läppen, näsvingen, naveln, septum. 4 tatueringar en ängel och djävul på varsin skuldra, min sons namn och födelsedatum med 2 blåa diamanter på bröstkorgen, lovebird som står för Tobias på höger hand, och en leopard på höger arm.

Jobb/Fritid:
Jobbar extra inom köket. Annars hemma mys med sonen & pojkvännen.

LOVE STORY