Min osynliga sjukdom

Tänkte berätta för lite nya läsare om min osynliga sjukdom. Läkarna vet inte
riktigt heller varför jag har den. Hur som haver här kommer det...

Januari 2006 fick ja veta att jag var gravid, månaderna gick, inge större krämpor
i graviditetskroppen förutom mkt vätska och rejäla foglossningar 2 dagar innan
själva förlossningen. Men då värkarbetet startade gick allt som det skulle, det gjorde
ONT precis som det ska, man va lite panikslagen över smärtan som kom och gick
hela tiden, när ja kom in på sjukan så var jag öppen 4cm och fick stanna kvar som
tur var, fick direkt hoppa in i duschen och det var där det startade. Min vänstra hand
började krampa om duschmunstycket HÅRT, försökte slita ur duschmunstycket ur
handen men det gick inge vidare, sen tog det nån minut åså krampa den till igen och
igen och igen. Jag berättade dock inget för barnmoskorna eftersom ja redan ändå hade
så ont i värkarbetet tänkte jag att det har nog bara med det att göra. Efter ha suttit och
duschat i över en timme så får ja gå in på rummet mitt och börja med lustgas.

Jag han andas in lustgas 3 gånger, sen känner jag hur allt vrider sig i huvudet, jag
ramlar ihop och får ett krampanfall (ser ut som ett epilepsianfall). Andreas ringer på
klockan i ren panik, sjuksköterskorna kommer in och ser mig ligga och krampa för fullt, blir
akut kejsarsnitt. Då jag vaknar upp hajar jag INGENTING, vad har hänt? Kom inte ihåg
ett enda dugg förens ja riktigt började piggna till och dom kom inrullande med min lilla
son i bb vagnen. Jag ringer då min bästa vän i Sundsvall och berättar den goda nyheten
att sonen mår bra och ja någorlunda efter vad som hänt, då händer det igen, jag får ännu
ett anfall och ligger och krampar för fullt. Vaknar då inte förens dagen efter, helt mör i
kroppen, precis som om man kört sjukaste träningspasset ever. Trött som en gris är man
på det också men samtidigt lycklig då man påmins över att man fått en prima fin liten grabb.

Jag får stanna på bb i 6 dagar, tog 5 dagar innan ja kunde ställa mig upp ur sängen. Aldrig
mått så dåååligt i hela mitt liv gällande kroppen. Läkarna har tagit en massa prover och ja
dom sa att det berodde på magnesiumbrist (behövs för muskel & nervfunktioner.) Så jag fick
börja äta magnesium flera gånger om dagen och jag började sakta bli bättre och inga fler anfall
kom heller. Fick även göra EEG, 100 tals jävla prover efter att vi kommit hem från bb.
Och som sagt, dom hittade inga fel i vad som gjorde att jag fick dessa krampor då jag INTE
har epilepsi.

Forstätter ikv med resten av skrivandet. Inte klart här kan ja lova. Mkt mer kommer!


Kommentarer
Postat av: carolina

mkt intressant.. jag väntar med spänning! :)

Du verka va en skön tjej med fötterna på jorden!

2012-05-23 @ 16:40:03
Postat av: Therese

Ja jag skrev på facebook i början av året att jag var trött på att läsa om ALLLLLLLAAAAA som ska banta osv. sen var det kört. Hon hörde inte av sig och tog bort mig på instagram osv. LARV. Dessutom blev hon väl jättesur och besviken när jag skrev till z och bad om ursäkt och dig. Men vadå bara för att jag inte vill leva ett drama liv. Bara för att man ber om ursäkt så behöver man inte vara vänner. right?

2012-05-25 @ 09:06:10
URL: http://joansson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback