Nemo åkte till Andreas idag, så nu blir han där tills på lördag eller söndag. Tkr det är grymt jobbigt utan honom så det inte är sant, man kluvs liksom i 1000 bitar, ångesten blir hög som ett höghus, det bara kryper i kroppen på mig att jag bara vill hämta hem honom igen. Tanken som slår mig titt som tätt att min grabb inte sitter här bredvid mig och spelar tv-spel, ser på tv, målar i sin målarbok/bilartidning, leker med sina leksaker, att han inte ligger i rummet bakom min rygg och sover att inte behöva kliva upp tidigt imorgon för dagis osv, det är fan tungt, han är verkligen mitt liv den där grabben. Men jag har juh Nemo 3 av 4 veckor i månaden, och det är jag så glad över, för hade det varit mindre så tror ja fan det inte funkat, då hade ja mått riktigt psykiskt dåligt. Nemo är mitt hjärta och utan sitt hjärta kan man juh inte leva. jag älskar dig Nemo, min älskade son, det bästa som någonsin hänt mig.


mamma var här i  helgen, och den gick juh såklart tokfort,fuck! inte vill jag det é .... hade gärna behållt mamma här, iaf ett litet tag till, älskar min mamma till  1000 :) Men livet har sina motgångar och dom är till för att klaras ibland också, annars lär man sig aldrig.

Sen lyllos till er föräldrar som lyckas hålla ihop eller har egenvårdnad om erat barn som får ha eran skatt runt om er jämt!! Hade jag varit er hade ja skattat mig lycklig.

Mys & bus måste man få ha vid frukosten ibland också :D


Och Nemo har juh faktiskt en ganska så läcker mamma ;)
Eller hur?