Ja vad är kärlek egentligen, det finns juh mkt man kan älska/tycka om, men just kärlek...

Kärleken till min son är juh obeskrivlig, han har juh legat & grott i min mage och föddes till det vackraste som finns i denna värld, att bara må riktigt dåligt utan honom & grina då han kommer hem från Andreas visar så otroligt mkt känslor för MIG, hur glad jag liksom blir igen då jag ser honom, då jag hör honoms röst igen & kan få krama om honom & säga jag älskar dig & se då han säger det tillbaka o ler, helt fantastikt!! Jag sakna honom varje minut jag är utan honom, min älskade lilla son <3 MITT ALLT FOREVER AND EVER!!! Jag hade varit INGENTING utan DIG Nemo <3

Sen finns det kärlek till mamma, pappa, pojkvänner osv, en oootroligt stark kärlek med men inte alls på samma sätt, visst ja skulle inte kunna leva utan dom, men det är inte så att ja EXAKT vill veta vad dom gör varje minut som jag vill med min son, detta blir så svårt att förklara. Men man kan vara utan dessa i flera veckor men ändå inte bryt ihop o må dåligt utav det, utan det finns bara en sån otrolig längtan ist efter dom.

Vänner, ja hum, hur ska man säga detta då. Man älskar då dom finns är för en, men ibland händer det att folk försvinner ur ens synvinkel, man liksom bryr sig aldrig lika stort över dom som sin familj, kanske inte så konstigt ändå... men då man tänker efter så finns det fina med människor som man kanske lite oftare ska berätta hur mkt man tkr om dom o att man är glad över att ha dom i ens liv, tråkigt att de aldrig händer. För vem är det man pratar med om man mår dåligt, har kill problem eller har bråkat med nån annan, jo sin VÄN. Konstigt hur man tänker ibland!